Jag och Tobias Öwall utvecklade Friendwok under 24hr Hack Jkpg. Friendwok hittar nya vänner åt dig. Baserat på din position och vad du vill göra får du möjlighet att knyta nya kontakter. Vi väntar på att den ska godkännas för App Store av Apple, men fungerar redan idag som mobilapp.

Nu har jag uppdaterat min almanacka med högtider, namndagar osv för år 2012. Man kan även spara sina egna notiser under varje dag. Facebook-integration är på gång.

Efter att ha stått ut med första versionen av Android har jag nu svalt stoltheten över att vägra Apple. Jag har dock använt min iPod Touch ganska flitigt under några år, så är redan ganska van vid miljön. Well, här är i alla fall en lista på bra apps för företagare som strävar efter att kunna sköta hela företaget mobilt.

E-conomic – affärssystemet i fickan

Hela kundregistret, offerter, skickade fakturor och bokföringen i fickan. Affärssystemet är fortfarande kärnan för ditt företag. Ekonomiska rapporter och statistik är också bra att ha, då det ofta är sånt som prioriteras bort men nu kan gås igenom i lugn o ro när man inte har nått annat för sig.

Blogginlägg på E-conomic.se: http://www.e-conomic.se/nyheter/08-11-2010-e-conomic-lanserar-iphone-app

På AppStore: http://itunes.apple.com/se/app/e-conomic/id362283186

Abuni – digital brevlåda, betala leverantörsfakturor automatiskt

Med Abuni kan all snigelpost försvinna och automatiskt komma till dig som PDF-filer. När du reggar dig hos dem får du en unik adress. Mitt företag Marca har numera faktureringsadress i postorten Dorotea i Lappland. Alla fakturor och även andra brev skickas dit och scannas in av dem, för att sedan bli tillgängliga i Abunis webbgränssnitt och även i den här appen.

Eftersom jag varit Sydostasien senaste månaderna har jag inte riktigt haft möjlighet att skicka in avtal m.m., men annars är själva grejen med Abuni att du har autogiro-avtal med dem och att de betalar fakturorna åt dig, i appen väljer du bara vilka fakturor du vill betala och vilka du vill neka.

Har även hört rykten om att E-conomic-integration är på väg, vilket skulle innebära att leverantörsfakturorna skjuts in automatiskt i bokföringen!

Mer info på http://www.abuni.se/main/iphoneapp

På AppStore: http://itunes.apple.com/se/app/abuni/id371886737

Evernote – alla anteckningar på samma ställe

Samla alla anteckningar på ett ställe. Ta kort på allt analogt, t.ex. mötesanteckningar eller visitkort och ladda upp det hit. Istället för att skapa massa Word-dokument försöker jag hålla så mycket som möjligt i Evernote. En stor fördel är att om man lägger in bilder så går det att söka i texten i själva bilderna, vilket är kanon om man t.ex. tar skärmdumpar och lägger in.

Mer info om Evernote på http://www.evernote.com

På AppStore: http://itunes.apple.com/se/app/evernote/id281796108

Dropbox – kom åt alla dina filer

Även om mer och mer blir webbaserat så är det fortfarande väldigt mycket som ligger som filer. Med Dropbox kan du använda flera olika datorer och fortfarande ha tillgång till samma filer, genom att de i bakgrunden synkroniseras. Eftersom de även ligger uppe i molnet går det att komma åt dem via mobilen. Dessutom har appen bland annat inbyggd PDF-läsare. Funkar hur bra som helst!

Ladda ner Dropbox till dina datorer på http://www.dropbox.com

På AppStore: http://itunes.apple.com/se/app/dropbox/id327630330

Loopia – hantera dina domännamn

Hantera ditt domäninnehav och ha möjligheten att snabbt regga ett nytt domännamn. För att kunna använda appen måste du först skapa en API-användare i deras webbgränssnittet och sedan gå till Settings i iOS för att där lägga in loginuppgifterna. Detta görs alltså inte i själva appen, så man blir lite förvirrad när man öppnar appen för första gången och vill igång snabbt.

Info på Loopia.se: https://www.loopia.se/iphone/

På AppStore: http://itunes.apple.com/se/app/loopia/id401133153

Några självklara, men som ändå är värda att nämnas:

• Skype – ring oavsett var du befinner dig utan att det kostar en förmögenhet. Jag har dessutom ett svenskt “fast” nummer, 031-360 76 16, som är kopplat direkt till Skype. Ett bra tips om du vill ha ett 08- eller 031-nummer utan att behöva installera på ett fast kontor.
• WordPress – hantera kommentarer eller påbörja ett nytt blogginlägg så fort du kommer på vad du ska blogga om. Denna appen är open-source, så den är utmärkt att ha som referens när man bygger egna iPhone-apps.

Även dessa kanske bör nämnas i sammanhanget:

• Pingdom – http://itunes.apple.com/se/app/pingdom/id298055896
• FöretagsFakta – http://itunes.apple.com/se/app/foretagsfakta/id402190578

Jag har placerat min blogg i Borås på bloggkartan.se!

Har den senaste tiden outsourcat delar av utvecklingsprojekt till indier och tänkte skriva ner några bra erfarenheter och tips till åtminstone mig själv i framtiden:

• Undvik att skicka över wireframes som är gjorda i t.ex. Balsamiq till dem. Deras känsla, alternativt intresse, för layout är ingen vidare. Om det är programmeringen som outsourcas måste det grafiska underlaget vara detaljerat.
• Gör screens på allt i underlaget. Glöm inte självklarheter som felmeddelanden om användaren inte har Internet-uppkoppling eller vad som ska hända när applikationen, trots allt, kraschar.
• Du underlättar mycket genom att ha allt underlag färdigt när projektet startar. Räkna inte med att de börjar på delar som är möjliga och avvaktar tills du är klar med t.ex. grafik. Underlaget ska vara helt klart innan du accepterar ett bud.
• Var trevlig och uppmuntrande. Det är fortfarande människor med känslor som sitter där och utför arbetet. Bara trist, tråkigt och slår tillbaka till dig själv om du gnäller när det inte behövs.
• Var hård och bestämd kring milstolpar och deadline. Skriv datum och inte “next week” eller liknande för att undvika omedvetna eller medvetna missförstånd.
• Outsourca aldrig projekt med kort deadline. Vet inte på hur många ställen det är skrivet och hur många gånger jag hört att allt tar längre tid än vad man tror. Men det stämmer och man måste anpassa sig till det. Räkna med tre ggr bestämd tidsplan.

Om du vill testa att outsourca ett eget projekt, börja genom att testa på vWorker.com.

En ung man jobbade som springpojke på en reklambyrå.

En dag sa han till sin chef: “Jag slutar. Jag ska bli trummis.”

“Jag visste inte att du spelar trummor”, sa chefen.

“Det gör jag inte”, svarade han. “Men jag ska.”

Några år senare spelade han i ett band med Eric Clapton och Jack Bruce.
De hette Cream och den unge mannens namn var Ginger Baker.

Han blev det han ville bli innan han ens visste om han kunde.

För att han hade ett mål.

Hämtat från Paul Ardens “Vad du än tänker, tänk tvärtom“.

Lågprisflyg i Asien

Efter att jag rest runt i Thailand och Malaysia åkte jag till Singapore med det prisbelönta lågprisbolaget AirAsia via Kuala Lumpur. Resan från Langkawi var sådär eftersom planet var försenat med 2,5 timmar i Kuala Lumpur, men de flesta asiater verkade vana och var inte ett dugg irriterade eller förvånade. Att man får vad man betalar för, gäller ju självklart där också. Men att det är så billigt att flyga mellan länderna i Asien skapar trots allt väldigt stora möjligheter för många människor, och är helt fantastiskt.

Allmänna uppfattningen: Förbud för allt, extremt rent och trist

Den vanligaste sammanfattning om landet tycks vara “allt är förbjudet, extremt rent och inte särskilt mycket att hitta på”. Förbuden fanns där, men var absolut inget hinder på något sätt eftersom jag valde att inte springa naken genom staden som vissa andra svenskar. Staden var som utlovat ren, men jag vill inte påstå att det var något extremt och ett kvarter från absoluta centrum låg cigarettfimpar och annat längs trottoarerna. Den tredje uppfattningen om att det inte finns något att göra, ja den är ju relativ till vad man vill få ut av sitt besök, om jag får ta Singapore i försvar .

Unga kinesiska par som snackar felfri engelska

Att jag ville till Singapore berodde till en stor del av Fredrik Häréns bok “Vad som händer i världen, och varför det är viktigt att förstå”, som är en uppföljning av hans Kunskapens hus-dag som blivit en stor hit på Youtube. Målet var inte att se några sevärdigheter, utan att söka sig till platser med lite puls och på nått sätt få lite aha-upplevelser av globaliseringen.

Alla unga kinesiska par med t-shirttexter som “War is over” och “Everything is possible” gjorde verkligen intryck på mig. Det var ju en extrem sida som skiljer sig mycket av större delen av Asien, men jag tror ändå det är nyttigt att se hur kineser med god ekonomi och alla världens möjligheter väljer att leva. Affischer innehöll positiva peppningsbudskap som “You have the power to make a change” (bild på Flickr) och på displayen i tunnelbanan rullade citatet “You cannot teach a man anything; you can only help him find it within himself” av Galileo Galilei.

Efter att ha blivit van vid thaiengelska (i stil med “Yeees, no have”) var det också en omställning till deras utmärkta engelska, som är det primära och officiella språket i landet. Regeringen är självklart måna om engelskakunskapen och på flaggor gjordes det reklam för sajten goodenglish.org.sg.

Tunnelbana i Singapore

Singapore MRT, tunnelbanesystemet som jag före resan hade sett beskrivas som en sevärdighet i sig, höll väl inte ända upp till de förväntningarna. Det var dock mycket smidigt och det fanns inget direkt att klaga på. Vid varje station betalade jag en enkelbiljett inför varje resa, genom att peka på den stationen jag önskade åka till på en touchscreen, och betalade sedan med sedlar/mynt. Biljetten var ett RFID-kort och i biljettpriset var en depositionsavgift på 1 Singapore dollar inkluderad, som återlämnades i betalautomat på ankomststationen.

Den som spar…

Så här i efterhand ångrar faktiskt lite att jag inte besökte Singapore Zoo, eftersom det ska anses som ett av världens bästa. Jag tror faktiskt att jag struntade i det efter att ha sett deras webbplats, som inte kändes tillräckligt modern för att vara ledande djurparken i världen. Men eftersom jag absolut hoppas, och tror, att det blir fler besök i Singapore lär det bli av i framtiden.

Jag hade ingen vanlig kamera med mig på resan, men tog lite bilder med mobilen som finns här på mitt Flickr-konto.

“Content is king” är ett vanligt ordspråk som funnits med länge. Och jag är beredd att hålla med, eftersom hela Internet är uppbyggt kring innehåll och påståendet stämmer verkligen när det gäller sökmotoroptimering. Däremot kan man tolka det som att det är att de som producerar innehållet som blir kungar, vilket jag inte tror stämmer i det stora hela. Dagens utveckling springer snarare i motsatt riktning.

Internet som socialt verktyg

De senaste åren har Internet både utvecklats som publiceringsplattform, t.ex. har var tredje tonårstjej en egen blogg enligt rapporten “Svenskarna och Internet 2008” och 40% av alla Internetanvändare publicerar eget innehåll. Dessutom har någonting än mer fantastiskt hänt; Internet har blivit ett socialt verktyg med webbtjänster som Facebook, Twitter och alla bloggars kommentarsmöjligheter.

Mediebolagen försöker nu underlätta och vara en del av samtalet runt artiklarna, möjlighet till att kommentera finns under varenda artikel och knappar för att sprida artikeln till andra sociala nätverk. Numera heter det att “Conversation is king. Content is just something to talk about”, ett uttryck som myntats av bloggaren Cory Doctorow. Men hur tjänar man pengar på konversationen? Går det?

Internet är en kopieringsmaskin – vare sig du vill eller inte

Att Internet är en kopieringsmaskin och att det där med är möjligt att kopiera data oavsett det handlar om ljud, bilder eller text är ett faktum. När detta nu slår igenom innebär det stora samhallsmassiga förändringar. Pirate Bay-rättegången kommer förmodligen gå till historien som en symbol for konflikten i gränsen mellan copyright och copyleft.

Det viktigaste är att anpassa sig utifrån förutsättningarna, oavsett vad man egentligen tycker om dem. Det står nämligen ganska klart att den gigantiska kopieringsmaskinen inte kommer försvinna, trots musikbranschens försök att bibehålla de gamla strukturerna.

Därför kommer vår kultur att förändras, och äganderätten till texter och bilder successivt att försvinna. Det blir helt enkelt ohållbart och fyller inget syfte.

Vinnare och förlorare

De som arbetar professionellt med att producera innehåll och konst, så som journalister, musiker och filmskapare kommer vara kommersiella förlorare på utvecklingen. Den enkla anledningen är att utbudet ökar enormt (fler har möjlighet att skapa och alla har möjlighet att distribuera world-wide) och efterfrågan kommer förmodligen inte hinna med i samma takt. Samma betalningsvilja kommer inte längre att finnas.

Jag tror framtiden kommer innehålla ännu bättre journalister än idag, och de duktigaste kommer självklart kunna försörja sig på yrket. Men de kommer inte vara lika många som idag.

Det som mediebolagen, journalisternas arbetsgivare, borde fråga sig är om det är att skapa journalistik som är deras framtida verksamhetsidé. I dagens läge vet jag inte om det är bästa insatsen för varken intäkter eller samhällsansvar. Det finns tillräckligt med artiklar och blogginlägg, men verktygen för att hantera dem är ännu i sin linda. Där borde mediebolagen ta kontrollen och skapa “tidning 2.0”. En tidning där de själva inte äger innehållet, och där en del av innehållet förmodligen har skrivits av läsarens egna vänner och inte av tidningens journalister.

Men istället väljer mediebolaget Schibsted att lägga ner projekt som Sesam, eftersom Google var för överlägsna. De ger upp kampen. Att skapa en konkurrenskraftig sökmotor är självklart inte det lättaste, men en bra ingrediens om man vill äga plattformen för journalistik i framtiden.

The Guardian har i dagarna släppt API för sina nyhetsartiklar, vilket gör dem programmeringsbara för vem som helst. De kräver dock att deras annonser visas ihop med innehållet, och att man länkar till dem. Men ändå, toppenbra! Men för deras egen skull, tror jag inte de ska släppa utvecklingen av gränssnittet mot användarna till någon annan part.

User interface is king!

Apple blev kung på mobilgränssnitt med iPhone och byggde en plattform för dess innehåll. Google är kung på att hitta i all information och har en enorm plattform för information/innehåll. Facebook är kungar på konversation och har en plattform för att kunna umgås med koppling till sin verkliga identitet utan anonymitet.

De äger annonsutrymmet, eftersom de äger plattformen. Eftersom annonsering förmodligen kommer bli den överlägset största källan till intäkter på Internet, är det helt väsentligt. De har skyltfönstret mot användaren. De bryr sig inte om att producera egen data, utan utnyttjar allt som redan finns och låter användarna producera.

Framtidens tidning

Men det finns ingen bra plattform för nyheter. Verktyget för att inhämta nyheter, intressant och nödvändig information, varje morgon. Alla nättidningar ser idag nästintill likadana ut. De är bara anpassade för dagens webbläsare och har på sin höjd en taskig mobilversion och RSS-flöden med nyhetsrubrikerna.

Jag vill ha en skräddarsydd tidning att läsa varje morgon. En tidning som vet vilka nyheter jag söker mig till, och som jag verkligen vill eller behöver läsa. Min skräddarsydda tidning, min utsikt mot nyhetsflödet på Internet, som ger mig senaste nytt om min bransch, om mitt favoritlag i Allsvenskan, intressanta artiklar om bolag jag äger aktier i, tillsammans med de viktigaste globala och lokala nyheterna.

Den ska fungera på både en stor touchscreen vid frukostbordet (tänk Microsoft Surface, kika in Newsreader Sample Application till exempel) eller mindre touchscreen a la iPhone, men även i den vanliga webbläsaren. Gärna vara social i en version, och helt statisk och anpassad för TV i en annan. Tänk SVT Vision.

Via Mindparks blogg hittade jag en Ted.com-video, där den polacken Jacek Utko pratar om vikten av tidningens design. Jag tycker det är jätteintressant om man bortser från papperstidning, övergår till nätet och tänker i större sammanhang än vilket typsnitt som används. Att läsa tidningen ska ju vara upplevelse!

Liknande webbtjänster

Facebooks viktigaste funktion i deras plattform anser jag vara deras startsida, s.k News Feed, där du på rakt upp och ner ser dina vänners uppdateringar. Friendfeed fyller en liknande funktion, men där ett samlat grepp över alla sociala nätverk.

Google News är ett försök från Google att skapa ett skyltfönster mot nyhetsflödet, men att läsa tidningen ska vara en upplevelse, vilket de verkligen inte lyckats åstadkomma. Tjänsten lär dessutom inte vara särskilt använd. Se där, Google lyckas inte alltid, som annars är lätt att tro.

RSS-läsaren Google Reader används flitigt av tekniskt insatta, men jag har haft oerhört svårt att få mina kompisar att se storheten i det. Jag har börjat förstå dem, eftersom det är en riktig “dumburk” och oerhört tidskrävande. Trist kategorisering och inlägg uppifrån och ner.

Ett gäng unga svenskar skapade Bloglovin, en “RSS-läsare för folket” som fått enorm spridning främst bland modebloggare. Helt kanontjänst i all sin enkelhet, och visar att behovet av liknande tjänster verkligen finns hos gemeneman och inte “professionella researchare”.

FeedJournal har tagit steget närmare papperstidningen, och skapar ett utskriftsvänligt format utifrån dina RSS-flöden. Riktigt häftigt.

Jag kan även passa på att nämna små smidiga tjänster som nördarnas favorit “Hacker News” på http://news.ycombinator.com och svenska “paraply”-tjänster för bloggosfären så som www.knuff.se och www.intressant.se.

Men de som kommit längst är Feedly. Feedly är ett tillägg till webbläsaren Firefox, och är som ett skal över Google Reader och tillför en helt annan upplevelse och överblick. Tyvärr lär det aldrig bli mainstream om det förblir ett tillägg till en webbläsare, och kräver att man först har satt sig in i Google Reader och skapat ett konto hos Google.

Nu rundar vi av…

Jag tror det är fler än mig som vill ha en skräddarsydd tidning. Jag gillar verkligen citatet “If I had asked people what they wanted, they would have said faster horses.” från Henry Ford, vilket passar in på alla innovationer.

User interface is king!

Lite relaterade artiklar som är läsvärda:

• Newspaper Company Wants to Gain Back Readers By Printing Customized Papers hos Readwriteweb.com
• “Content is king” av David Callan
• “Ska Google ta över?” på Dn.se
• A Solution To The Newspaper Industry’s Battle With Google på Paidcontent.org
• Parasiternas paradis av Peter Wolodarski på Dn.se

UPPDATERAT 20/4 -09: Adderade länken till “Parasiternas paradis” längst ner, ett riktigt motståndsinlägg i debatten.